Har du valt en väg att gå?
hela världen sjunger... tralla. det börjar bli fint coh ljust i mitt liv. dock brukar små problem komma och förstoras då de inte finns andra större problem att fundera kring. jag är jävligt förvirrad och de är störigt. precis som när man låstas att man hör fast man inte gör bara för att man vill.. pricis som intalar sig olika saker för att man vill att det ska vara precis sååå.
här står livet i farstun... kanske ska man se på gamla foton och få lite nostalgi. eller så är de bättre att glömma och bara se framåt. kanske är de bäst att bara vara här och nu. vilket är rätt väg? vilket är lättast? jag vill välja rätt.
kanske har jag börjat tappat bort mig själv. jag tror jag förstår folk som säger att vänner gör en hel för här har jag inte det som jag hade och jag är inte heller samma person som förut. eller har jag bara förändrats för det är så man gör med tiden. dock är jag fortfarande som en 8 åring när jag resonerar och inte får som jag tänkt. vilket är jävlligt störigt men vad ska man göra?
jag hoppas L kommer hit och hälsar på, de behöver jag. för att få tag i en liten bit av mig själv som jag tydligen tappar bort. eller förträngt vilket är skrämmande men kan likväl vara sant.
C säger att jag måste sluta och börja nöja mig. att jag kämpar och försör för att få mer, alltid mer. de är sant. och jag förstår men jag villl ha mer samtidigt som jag vill strypa mig långsamt och intala mig att jag har de bra.
Jag saknar så många. Förr var alla så fina fast jag vet att jag ljuger. jag har bara minnen kvar som var fina. skymningen i ekoparken, glädjen i den förbjudna delen i parkeringshuset utanför Allé. Festerna i Harven. Klottret på hallsbergs gator och lugnet runt de röda bordet med kaffe och gnäll som lyckopiller. tvättstugan i v-torp eller de lilla uthuset i viiby. allt finns kvar emn så långt bort. långt bort är bra. säkert de bästa eftersom inget finns egentligen kvar. kanske borde man åka till stockholm för att få lite ro?. eller är de för riskabelt. eller bara onädigt. kanske är de minnen som jag vill ha och inte skapa nya ögonblick...
Over and out..
här står livet i farstun... kanske ska man se på gamla foton och få lite nostalgi. eller så är de bättre att glömma och bara se framåt. kanske är de bäst att bara vara här och nu. vilket är rätt väg? vilket är lättast? jag vill välja rätt.
kanske har jag börjat tappat bort mig själv. jag tror jag förstår folk som säger att vänner gör en hel för här har jag inte det som jag hade och jag är inte heller samma person som förut. eller har jag bara förändrats för det är så man gör med tiden. dock är jag fortfarande som en 8 åring när jag resonerar och inte får som jag tänkt. vilket är jävlligt störigt men vad ska man göra?
jag hoppas L kommer hit och hälsar på, de behöver jag. för att få tag i en liten bit av mig själv som jag tydligen tappar bort. eller förträngt vilket är skrämmande men kan likväl vara sant.
C säger att jag måste sluta och börja nöja mig. att jag kämpar och försör för att få mer, alltid mer. de är sant. och jag förstår men jag villl ha mer samtidigt som jag vill strypa mig långsamt och intala mig att jag har de bra.
Jag saknar så många. Förr var alla så fina fast jag vet att jag ljuger. jag har bara minnen kvar som var fina. skymningen i ekoparken, glädjen i den förbjudna delen i parkeringshuset utanför Allé. Festerna i Harven. Klottret på hallsbergs gator och lugnet runt de röda bordet med kaffe och gnäll som lyckopiller. tvättstugan i v-torp eller de lilla uthuset i viiby. allt finns kvar emn så långt bort. långt bort är bra. säkert de bästa eftersom inget finns egentligen kvar. kanske borde man åka till stockholm för att få lite ro?. eller är de för riskabelt. eller bara onädigt. kanske är de minnen som jag vill ha och inte skapa nya ögonblick...
Over and out..
Kommentarer
Trackback